Året är 1939 i Nazityskland.
9-åriga Liesel Meminger flyttas till en fosterfamilj i Molching och skiljs från sin mamma, efter att ha fått se sin bror dö på tåget. Tillvaron i Molching är inte alltid den bästa, men det händer alltid någonting i den lilla småstaden.
När jag såg Boktjuven första gången förväntade jag mej att nästan allt skulle handla om stulna böcker. Men nej, det är så mycket mer som finns - en gömd jude, Rudy Steiner med sitt citrongulsfärgade hår och ett krig som aldrig kommer glömmas. På gott och ont var det mycket mindre bokstölder än vad jag först trodde.
Men bokstölder förekommer såklart -framförallt från borgmästarens bibliotek, men även från allmänna platser. Och när Max sitter nere i källaren, ofrivilligt avspärrad från omvärlden, får Liesel även andra böcker att läsa utan att stjäla. Böcker som Överlutningsmannen och Ordskakaren, som man får ett utdrag ur och jag tyckte om att läsa.
Det jag tyckte allra mest om i boken var berättaren: Döden. Då Döden beskriver hur den tar ur själarna, försiktigt och ömt, om kriget som är den där nya chefen och hur Döden själv upplever allt, blir jag fascinerad.
Boktjuven är en bra bok. En bok som man riskerar att gråta med i slutet och en bok som man underhålls av hela vägen. Men inte mer än så.
Betyg: 7/10
Åh boktjuven! Läste du min recension om den?
SvaraRaderaJag har aldrig gråtit så mycket till en bok. Jag älskade den, dock var det ganska svårt att komma in i den!
Och vad roligt att du var inne på våran blogg och uttryckte din åsikt! :)
Jag tror också att folk påverkas mycket av framsidan, men har du provat att ta en riktigt ful bok och läsa någon gång? :)