I skolan är Jamie en vanlig, blond tjej - en i mängden.Hemma är hon muslimen Jamilah, med en pappa som bevakar varenda steg hon tar.
Jamilah får aldrig gå ut efter solnedgången. Varenda gång någon bjuder Jamie till en fest är hon upptagen med något annat - fast hon egentligen bara sitter hemma och zappar mellan TV-kanalerna. Pojkar är absolut förbjudet för Jamilah, dom får man inte ens prata med. Men det är klart att dom snackar med Jamie i skolan, både Peter som inte gillar invandrare(för enligt honom är alla invandrare muslimer och alla muslimer terrorister, ungefär)och Timothy, den lite udda killen som gör som han vill och inte tar vid av Peters glåpord. Och så är det den mystiske nät-John, den enda som Jamilah faktiskt berättat sanningen om sitt liv för.
Först trodde jag att Jamilah levde ett dubbelliv där hon döljde den ena sidan för den andra och tvärtom. Det var inte riktigt så - bara det att hennes vänner i skolan inte visste om att hennes familj kom från Libanon. Man kastas in i historien direkt och det blir en ganska bra början då man lär känna Jamilah/Jamie och hennes liv.
När jag läst ungefär en tredjedel av boken ökade spänningen. Vem är den där mystiske John? Hur ska det gå med skolbalen? Och Jamilahs tjejkompisar? Det kunde vara riktigt humoristiskt och sarkastiskt på vissa ställen i boken.
Frågor, frågor...jag säger inte om man får svar på alla...men ju närmare slutet man kom desto mer löstes allt upp. Det var faktiskt inte så förutsägbart men i slutet hade nästan allting kopplingar till varandra. Jag skulle nog hellre ha läst den på engelska, Ten things I hate about me, för språket känns lite stelt ibland(t.ex som översättningen av "No man is an island" - "Ingen människa är en ö"). Men jag ångrar definitivt inte att jag läste boken.
Betyg: 7/10
