"Syskonkärlek" av Katarina von Bredow

Ludvig och Amanda älskar varandra. Det skulle väl inte vara något problem om dom inte råkade vara syskon - men nu är dom det och känslorna växer för varje dag som går. Dom inleder ett hemligt kärleksförhållande som ger lycka och glädje men även skam, ilska och förvirring.

Ludvig går ut och träffar andra tjejer för att slippa Amanda och Amanda själv gör samma sak ett tag med Johan - men sedan tar saknaden efter Ludvig över och dagboken blir hennes närmaste sällskap.

"Leva ett normalt liv, sa han.

Ett normalt liv.

Vad i helvete är ett normalt liv?!

Jag vill vara med Ludvig. Om jag inte får vara med Ludvig så kan jag lika gärna låta bli att vara över huvud taget! Vi är ju med varandra, säger han då.

Är och är.

Vi går här och är, utan att vara det vi vill vara. Jag får inte ens ge honom en kram. Allt blir bara ännu svårare då, säger han. Lätt för honom att säga. För mig är allting ännu svårare redan.

Såg dem gå iväg tillsammans ikväll. Ludvig och Katrin. Katrin är lång och mörk och ser äldre ut än han. Katrin! Vilket jävla namn! Plommon är vad det är! Ludvig är med plommonet på bio. Jag tror att jag knallar över till Eva en sväng. Står inte ut här hemma."

Men snart tränger sej verkligheten in mellan dom.

Boken flöt på från början till slut och det fanns inga tråkiga "hack" heller. Bara mera spänning och lust att läsa vidare!

Det har snackats en del om incest(kärleksförhållanden mellan syskon, mamma-barn och pappa-barn)förhållanden och om det är bra eller dåligt.

(Min personliga åsikt: Låt åtminstånde syskon få vara ihop. Det behöver inte leda till sex, det behöver inte leda till barn och det behöver inte leda till missbildade barn. Klart slut)

Men om alla som hatar incest läste Syskonkärlek lovar jag att minst hälften av dom ändrar åsikt. Man dras verkligen med Amandas tankar och även Ludvigs reaktioner, deras olyckliga kärlek som dom aldrig kan visa upp för andra. Allt cirklar inte runt deras kärlek(Speciella Omständigheter, rajt?;)men det hade räckt gott åt mej. Det är så speciellt att man helt enkelt slukas av den.

Betyg: 9/10

Apropå:

• Jag älskar omslaget<3
• Jag grät i slutet:')
• Jag tänker inte läsa Katarina von Bredows andra böcker. Jag har fått intrycket av att dom handlar om samma sak: En tjej som blir kär i en kille. I två böcker är han äldre, i två har tjejen först flyttat. Inga Speciella Omständigheter så långt ögat kan nå, Leider.