Alice har just flyttat med mamma, hennes kille Peter och Alice' lillebror Emanuel. Bort från bästa vännen Sofia men kanske framförallt från Leo, till världens minsta stad ute på landet.Huset de flyttar till är känt som Spanska Slottet, och invånarna pratar inte gärna om dess historia. Det påstås att det spökar där! Struntprat, tycker Alice. Men visst är huset lite mystiskt av sej. Alice blir förföljd av en vacker fjäril med blå prickar, och klockradion står alltid på 19:29 utan att hon förstår varför.
Leo tror att det är spöken i farten. Fanny och Angelica, två tjejer som också bor i den lilla staden, tror också det. Men det vägrar Alice att tro.
Men vad finns det annars för förklaringar när TV:n sätts på mitt i natten, dörrar stängs och öppnas utan att någon är där och den vackra fjärilen ständigt dyker upp och försvinner när sådana saker inträffar?
Egentligen hände det inte så mycket i början - då fick man mest lära känna Alice och hennes liv som det var innan hon flyttade. I slutet börjar spökfasonerna tina upp men då kom allt på en gång, och det kändes för rörigt.
Jag tycker inte alls om mamman i boken. Hon förbjuder Alice från att vara med Leo för att "hon är för liten för pojkar". Hallå! Är det 1800-talet eller? Dessutom tar hon Alice som en liten idiot som inte begriper någonting, vilket hon ju faktiskt gör. I Sorgfjäril är nästan alla vuxna dumma i huvudet(så uppfattade jag det iallafall)och det är riktigt kul att läsa(för ibland kan det kännas så i verkliga livet också;). Emanuel, Alice' lillebror är riktigt gullig, precis som Leo. Det var bara synd att han inte var med så mycket boken, han verkade också lite mystisk av sej...
Jag har hört från många att Sorgfjäril nog passar för lite yngre, men det vill inte jag påpeka. Men jag tror att jag hade tyckt om den ännu mer om jag läst den när jag var yngre.
Betyg: 7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar